WORLD ASSOCIATION OF ZOOS AND AQUARIUMS

- UNITED FOR CONSERVATION-

Bygga en framtid för det vilda

Bevarandestrategi för världens djurparker och akvarier

WAZA:s KANSLI, BERN, SCHWEIZ, 2005

Redaktör: Peter J. S. Olney
Layout och design: Peter Dollinger

Utgivare: WAZA Executive Office
3012 Bern, Schweiz
telefon: ++41-31-300 20 30
fax: ++41-31-300 20 31
e-post: waza.secretariat@bluewin.ch
waza.director@bluewin.ch
webbplats: http://www.waza.org

Originalets titel: WAZA (2005): Building a Future for Wildlife - The World Zoo and Aquarium Conservation Strategy.
© WAZA 2005
ISBN 3-033-00427-X

Översättning: SPRÅKSERVICE jan felten ab, Kinna
Tel: 0320 126 70

Tryck: Gothia Offset AB
Kärrlyckegatan 25
418 79 Göteborg
Tel: 031 64 46 60

Tack till Stiftelsen Nordens Ark som samordnat framtagningen av den svenska utgåvan av detta dokument och till Helena Olsson på Svenska Djurparksföreningen som faktagranskat den svenska texten.
Tack även till Naturvårdsverket som finansierat översättningen och Kolmårdens Djurpark AB och Svenska Djurparksföreningen som även de bidragit med medel för produktionen.

Omslagsfoto: Przewalskiston ( Equus przewalskii ) uppfödda på djurpark släpps fria i Gobi B National Park, Mongoliet, sommaren 2004 (WAZA Project Nr. 03002). Mer information finns på www.waza.org. © Christian Walzer, International Takhi Group		Sponsorer: WAZA vill tacka följande medlemmar, som bidragit ekonomiskt till denna trycksak:

Innehåll
	Allmänt

	Innehåll
	Förord
	Inledning
	Strategin

	Inledning
	Kapitel 1 – Integrering av bevarandearbetet
	Kapitel 2 – Bevarande av vilda populationer
	Kapitel 3 – Vetenskap och forskning
	Kapitel 4 – Populationsskötsel
	Kapitel 5 – Information och utbildning
	Kapitel 6 – Kommunikation: Marknadsföring och PR
	Kapitel 7 – Medverkan och politik
	Kapitel 8 – Hållbarhet
	Kapitel 9 – Etik och djurskydd
	Bilagor

	Bilaga I – Förkortningar och webbplatser
	Bilaga 2 – Ordlista
	Bilaga 3 – Tack
	Bilaga 4 – Illustrationer

Förord
Jag gratulerar World Association of Zoos and Aquariums (WAZA) och dess samarbetspartner till genomförandet av den viktiga uppgiften att sammanställa denna naturvårdsstrategi för världens djurparker och akvarier. Dokumentet ligger rätt i tiden och bygger på tankegångarna i djurparkernas naturvårdsstrategi från 1993. Den drar med sig även djurparker m m ex situ i arbetet med bevarandet av den biologiska mångfalden och en hållbar utveckling. Strategin tillhandahåller en gemensam filosofi för djurparker och akvarier över hela världen och definierar de standarder och den policy med vilkas hjälp ni hoppas uppnå era bevarandemål. Er första strategi publicerades under en tid av stora förhoppningar – tiden för Riokonferensen och starten för Konventionen om biologisk mångfald – baserat på IUCN:s egna strategi World Conservation Strategy. Sedan dess har miljösituationen inte förbättrats, och världens uppmärksamhet fokuseras alltjämt på ekonomi och säkerhet. I detta sammanhang är den kritiska roll som djurparker och akvarier spelar inom bevarandearbetet viktigare än någonsin. Djurparker och akvarier har en unik ställning: de kan klara bevarandet på ett helt integrerat sätt. För unga människor i världens storstäder är djurparker och akvarier ofta den första kontakten med naturen, och därför är ni kuvöser för morgondagens naturvårdare. Den forskning ni bedriver är oerhört viktig för vår förståelse av de delar som ingår i den biologiska mångfalden och dessa delars samverkan. Ert arbete för att genom kampanjer och olika former av kommunikation öka allmänhetens medvetande är betydelsefullt, när det gäller att få allmänheten att inse både nyttan av och skönheten hos naturen. Era ansträngningar att bygga upp resurser och överföra teknik till kollegor i andra delar av världen garanterar den långsiktiga insats som djurparker och akvarier bidrar med för bevarandet av den biologiska mångfalden, men den uppammar också en anda av samarbete, som så väl behövs i vår plågade värld. Slutligen visar det finansiella stöd ni ger till bevarandearbetet på fältet det engagemang som finns hos städernas befolkning, när det gäller bevarandet av våra kvarvarande vildmarker. Vår framtid är osäker. Eftersom WAZA utnyttjar denna strategi för att mobilisera och entusiasmera de mer än 600 miljoner besökare som gästar era anläggningar varje år, är er roll i bevarandet av vår planets biologiska mångfald given. Ett betydande antal av WAZA:s medlemmar är också medlemmar i IUCN, och detta dokument ger riktlinjer för deras bidrag till genomförandet av IUCN:s program och vision om en ”rättvis värld, som värdesätter och skyddar naturen”. Som samarbetspartner i naturvårdsarbetet välkomnar IUCN WAZA:s Naturvårdsstrategi för världens djurparker och akvarier och önskar er all framgång med dess genomförande.
Achim Steiner Chef på IUCN Internationella naturvårdsunionen

		Tillbaka till innehållsförteckningen



Inledning
World Association of Zoos and Aquariums (WAZA), som då hette International Union of the Directors of Zoological Gardens, lade fram sin första naturvårdsstrategi år 1993. I detta banbrytande dokument utvecklades en vision om den roll i naturvårdsarbetet som djurparker och akvarier skulle spela under de kommande tio åren. Det var första gången som världens djurparker och akvarier tagit på sig en sådan uppgift. Dokumentet var resultatet av ett internationellt samarbete mellan många framstående experter. Det översattes till flera språk och har sedan dess varit en vägledning för bevarandearbetet på djurparker och akvarier. Under förberedelserna inför tioårsjubileet av den ursprungliga strategin år 2002 hölls ett litet men viktigt möte. Den nu tragiskt bortgångne Ulie Seal, som då var ordförande i Conservation Breeding Specialist Group (CBSG) under IUCN, Bill Conway, dåvarande chefen för Wildlife Conservation Society, Bert de Boer, koordinator för 1993 års strategi samt Gunther Nogge, chef för Kölns djurpark, träffades för att diskutera strukturen i ett nytt strategidokument, som skulle bygga på det förra, men också visa på nya vägar för djurparker och akvarier att framgångsrikt stödja naturvårdande verksamheter. Detta dokument är frukten av deras överläggningar och en enorm arbetsinsats från ett stort antal människor sedan det första mötet. När CBSG och WAZA höll sitt gemensamma årsmöte i Wien i augusti 2002, arrangerades workshops för att bestämma vad en ny strategi skulle innehålla och hur detta skulle struktureras. Kapitelkoordinatorer utnämndes, och ett stort antal medarbetare valdes för varje kapitel. Under beskydd av WAZA Conservation Committee, anförd av Jo Gipps, ledde den tvååriga processen med skapande, läsning, redigering, omskrivning, förändring och förbättring av varje kapitel fram till det formella antagandet av det nya utkastet till strategin vid WAZA:s årsmöte i Taipei i november 2004. Alla som lämnat bidrag till detta dokument namnges i alfabetisk ordning i bilaga 3. Bilagan omfattar medlemmar i WAZA Council, WAZA Conservation Committee, respektive kapitelförfattare och alla de som arbetade med och kommenterade kapitlen, samt deltagare i CBSG:s och WAZA:s workshops. Därtill kommer ett stort antal personer, som kommenterat delar av eller hela dokumentet under de senaste två åren. Listan är lång, full med namn på välkända experter inom och utom djurparksvärlden och starkt internationellt präglad. Vi tackar dem alla varmt. Deras bidrag har gjort detta dokument till det vi hoppas det är: en verkligt internationell naturvårdsstrategi för världens djurparker och akvarier under de kommande fem till tio åren. Några personer förtjänar ett särskilt omnämnande: World Zoo and Aquarium Conservation Strategy Core Group utgjordes av oss båda samt Miranda Stevenson, Peter Olney, Onnie Byers, Peter Dollinger, Chris West, Bert de Boer och Mark Reed (deras anknytning anges i bilaga 3). Miranda Stevenson samordnade hela projektet med yttersta omsorg och ett gott humör, och Peter Olney redigerade dokumentet på sitt vanliga, perfekta sätt. Vi tackar också Peter Dollinger, verkställande direktör för WAZA, för hans hårda arbete och expertis vid kontroll av dokumentet och dess utformning. Vi är kärngruppen stort tack skyldiga för dess tid, energi och hängivenhet för projektet, vilket också gäller för våra kollegor på CBSG, vilkas stöd var ovärderligt. Strategin för år 1993 utgjordes av ett grunddokument och en sammanfattning. Denna nya strategi kommer också att innefatta en resursmanual, som just nu är under arbete och av individuella djurparker och akvarier, regionala djurparksorganisationer och WAZA självt skall användas för att utveckla handlingsplaner som gör det möjligt för alla att förverkliga strategin. Denna strategi är till för alla medlemmar i världens djurparks- och akvariesamfund och inte bara för medlemmarna i WAZA. Den är också ett dokument, som vi hoppas skall göra det möjligt för detta samfund att för en större publik klargöra var det ser sina framtida prioriteringar, när det gäller bevarande. Som IUCN:s generaldirektör säger i sitt förord, råder det ingen tvekan om att djurparker och akvarier har en viktig roll att spela i bevarandet av den biologiska mångfalden på vår planet. Vi hoppas att detta dokument beskriver hur djurparker och akvarier runt om i världen verkligen kan spela sin roll på ett framgångsrikt sätt, och vi överlämnar det härmed till er.
Ed McAlister President i WAZA	Jo Gipps Ordförande, WAZA:s bevarandekommitté

		Tillbaka till innehållsförteckningen



Inledning "Idag lever allt fler av oss i storstäder och tappar all koppling till vilda djur och växter." (David Attenborough, 2004)

Det finns två mycket enkla skäl till att ha en naturvårdsstrategi för världens djurparker och akvarier. Djurparkspersonal över hela världen har nytta av ett sammanhängande dokument, där man fastställer ett antal gemensamma mål. Många människor som är aktiva inom miljörörelse och miljövård eller som bara är engagerade iakttagare med oro för och frågor om natur- och djurskydd, vill dessutom veta om de bör stödja djurparkerna. Därför måste en naturvårdsstrategi åtminstone ge svar på de grundläggande frågorna och fastställa bästa möjliga riktlinjer för djurparker och akvarier i hela världen. Varför finns det djurparker och akvarier? Vilken är deras förenande filosofi, och vilket är deras syfte? Vilken vision och relevans har de i en värld, som ställs inför aldrig tidigare skådade utmaningar, när människornas behov tycks tävla med djurens och växternas? Hur mäter man djurparkernas och akvariernas påverkan på bevarandet av det vilda? Kort sagt, vad är poängen med att ha djurparker och akvarier, och vilket resultat kan de redan nu peka på? På världens djurparker och akvarier vet man att man spelar en viktig roll i arbetet för global hållbarhet. Svaret på dessa frågor skall dessutom inspirera besökarna att bli en del av denna rörelse. Den första djurparksstrategin publicerades för mer än tio år sedan och baserades på IUCN:s World Conservation Strategy, ”Caring for the Earth”, som i sin tur var påverkad av att FN:s Conference on Environment and Development godkände Konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) i Rio de Janeiro år 1992. Djurparksstrategin har visat sig vara synnerligen värdefull, när det gäller att informera läsaren om vad djurparker verkligen kan åstadkomma och att lägga en grund för förståelse och enhetlig ledning. I detta andra dokument, WZACS, definieras och förklaras de strategiska visionerna hos medlemmarna i World Association of Zoos and Aquariums (WAZA) som stödjer dess övergripande bevarandeuppgift. I detta grunddokument stakar vi ut den policy och de standarder som skall förverkligas inom ramen för områden som har att göra med nyckelfunktioner och aktiviteter på alla djurparker och akvarier, hur olika dessa än är, och fokuserar på naturvårdsarbetets långsiktigt påvisbara resultat. Syftet är att ta fram en framtidsplan för angelägna lokala och kollektiva insatser av djurparker och akvarier runt om i världen, genom en riktad policy och en serie manualer med mer detaljerade procedurer och exempel på goda rutiner. För att lyckas måste WZACS frammana ett strategiskt tänkande och på ett lämpligt sätt vägleda det praktiska arbete som utförs av WAZA-medlemmar och dessutom, i ett vidare perspektiv, främja en känsla av att syfte, ledarskap och arbete är en gemensam angelägenhet för alla naturvårdare och miljöintresserade (Box 1). Publiceringen av denna andra strategi följer på världstoppmötet om hållbar utveckling (World Summit on Sustainable Development) i Johannesburg år 2002 och återspeglar de många förändringarna i den yttre verksamhetssfären för alla naturvårdsorganisationer och även förändringar i interna, kollektiva principer och prioriteringar för djurparker och akvarier runt om i världen.	Box 1 Vad är WAZA? WAZA:s uppdrag och mål WAZA, World Association of Zoos and Aquariums, är en global organisation, som sammanställer principer och praxis för mer än 1000 djurparker och akvarier, som tar emot över 600 miljoner besökare varje år, och sätter upp standarder för ett bättre bevarandearbete. Målen för WAZA är att: främja samverkan mellan djurparker och akvarier vad gäller skydd, skötsel och uppfödning av djur man har i sin vård, främja och samordna samarbetet mellan nationella och regionala organisationer, främja miljöutbildning, bevarandet av det vilda samt miljöforskning, medverka som representant för djurparker och akvarier i andra internationella organisationer och församlingar, främja samarbetet med andra bevarandeorganisationer och främja och utnyttja de bästa standarder för djurskydd och djurhållning.







Miljöhot och förlust av biologisk mångfald Djurparker och akvarier agerar nu i en värld med accelererande miljöhot och minskning av den biologiska mångfalden. Under de senaste tio åren har klimatförändringar, överexploatering av naturresurser, ökande negativ inverkan av inträngande arter och generell miljöförstöring fortsatt. Värdet av och sårbarheten hos arter och ekosystem och deras inflytande på människan har i blygsam utsträckning speglats i media. Det allmänna medvetandet har fokuserats på kriser som gällt konflikter, torka, hungersnöd och folkomflyttning, snarare än på grundläggande orsaker, som har samband med ett icke hållbart utnyttjande av naturresurser. På liknande sätt domineras internationella politiska agendor av människans utveckling och krav på hållbarhet, samt oron för globaliseringen och kommersialiseringen. Under allt detta ligger det fortsatt väsentliga faktum att det finns alltför många människor som förbrukar en alldeles för stor del av jordens naturresurser, för att det skall vara möjligt för andra arter än människan att få utrymme som garanterar deras framtid. Den förutsagda befolkningsökningen och den uttalade ojämlikheten i fördelningen av välstånd mellan och inom nationer är två av mänsklighetens stora problem och, direkt och indirekt, skyddet av arter och habitat. ”Med den nuvarande förbrukningen av naturresurserna behöver mänskligheten tre planeter stora som jorden för att överleva” (E. O. Wilson 2002) (Box 2). Utsikterna är inte helt dystra. Konventionen om biologisk mångfald (Box 3) har genererat ett stort antal regionala och nationella initiativ, som ofta stötts av lagstiftning. Nationella strategier för biologisk mångfald (National Biodiversity Strategies) och handlingsplaner för biologisk mångfald (Biodiversity Action Plans, BAPs) har utvecklats och fungerar ned på lokal nivå med deltagande av samhälle och företag av "intressegruppstyp". Miljölagstiftningen har stärkts i många länder, och företag görs i högre grad ansvariga för sina aktiviteter. Det förekommer positiva trender i riktning mot att internationella, statliga och icke-statliga aktörer gör integrerade insatser grundade på objektiv vetenskap och med oundvikliga krav på användning av multidisciplinära grupper. Det finns en större förståelse och acceptans för de allvarliga hoten mot miljö, biologisk mångfald och ytterst mänskligheten själv. Insatser har gjorts för att målinrikta begränsade naturvårdsresurser genom utpekande av intressanta platser när det gäller den biologiska mångfalden. Dessa intressanta platser sammanfaller också med de områden där behovet är störst av mänsklig utveckling och visar även på behovet av ytterligare fokus på ett hållbart nyttjande av miljön. Den tekniska utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta och kan ha både positiva och negativa effekter. Vi får bestående nytta av den globala revolutionen inom informationstekniken, som gör att vi får del av informationen och kan påverka det politiska beslutsfattandet. Potentialen finns för tekniska lösningar inom alla områden av energiproduktion, avfallshantering och mat- och vattenförsörjning. Den ekonomiska nytta som följer av hållbar hantering av naturresurserna för lokalbefolkningens del och på bestående miljövård för att minska effekterna av översvämningar, erosion, igenslamning, förorening och andra problem är uppenbar, men måste automatiskt tas med i beräkningen i beslutsfattandet.	Box 2 Globala miljötrender – en illustration Överexploatering av naturresurserna, kalhuggning, överfiskning, utvidgning av förstörd åkermark/livsmiljö, förorening, krympta och fragmenterade resurser Klimatförändring med åtföljande global uppvärmning, översvämningar, torka och skogsbränder Införande av nya arter, konkurrens, predation, överföring av sjukdomar samt hybridisering Minskad biosäkerhet för människan på grund av ökat antal nya sjukdomar, till exempel AIDS, ebola, SARS
	Box 3 Konventionen om biologisk mångfald (CBD) Artikel 9 – bevarande ex situ Varje signatär skall, så långt detta är möjligt och lämpligt och framför allt med syfte att komplettera åtgärder in situ: (a) Utveckla åtgärder för externt skydd av delar ingående i den biologiska mångfalden, helst i dessa delars ursprungsland (b) Skapa och vidmakthålla resurser för skydd ex situ av och forskning kring växter, djur och mikroorganismer, helst i ursprungslandet för genetiska resurser (c) Utveckla åtgärder för hotade arters återhämtning och rehabilitering och för återinförande av dessa i deras naturliga habitat och under lämpliga betingelser (d) Reglera och leda insamlingen av biologiska resurser från naturliga habitat för bevarande ex situ utan att hota ekosystem samt befintliga populationer av arter, utom i fall, då särskilda, tillfälliga åtgärder ex situ är nödvändiga enligt punkt (c) ovan (e) Samarbeta finansiellt och andra frågor rörande skydd ex situ enligt punkterna (a) till (d) och i byggandet och underhållet av anläggningar för skydd ex situ i utvecklingsländerna








Djurparkernas och akvariernas roll I många länder kvarstår den historiska och samhälleliga uppfattningen att djurparker är menagerier, och i vissa fall är detta berättigat. En samhällssektor som ofta är fientligt inställd till djurparker är den växande lobbyrörelsen för djurens rättigheter och skydd. Där betonar man de enskilda djurens intressen snarare än skyddet av arter eller ekosystem. Motstånd kommer också från den del av naturvårdsrörelsen som ifrågasätter det berättigade i att avlägsna djur från naturen. Om djurparker och akvarier skall spela en aktiv roll i naturvården, måste de möta motståndet öppet, genom att förstå kritik, anpassa sig när så behövs och förklara sina åtgärder på ett sätt, som vinner allmänt stöd. De måste också klargöra för allmänheten att deras uppdrag är bevarande, och att detta uppdrag genomförs med maximalt bra djurhållning. Inom dessa vidare ramar och i enlighet med förhärskande trender måste djurparker och akvarier uppnå och främja en klarare syn på sin unika roll och det bidrag de kan ge som en del i en global naturvårdskoalition. Bättre koordinering av aktiviteter och fokusering av resurserna på högprioriterade områden måste paras med en vidare tillämpning av goda ledningsprinciper, särskilt en kontinuerlig utvärdering av nyckelprojektens effekter (box 4 och 5). Individuella djurparker och akvarier och samfundet som helhet är i allra högsta grad lämpliga för att betona bevarandets globala aspekter. Vetenskapliga fakta om sambanden mellan alla levande system och livsmiljöer har i hög grad ökat under de senaste åren, och det blir allt tydligare att bevarande inte enbart är en fråga om att rädda arter och habitat. För att vinna framgång krävs det också samverkan och en global inriktning. Eftersom man på djurparker och akvarier vårdar och har expertkunskaper om samlingar av levande djur från hela världen och dessutom förenas av ett globalt nätverk, kan man spela en viktig roll, när det gäller att främja bevarandesamarbetet på global nivå. Endast djurparker, akvarier och botaniska trädgårdar kan agera över hela spektrum av bevarandeaktiviteter, från uppfödning ex situ av hotade arter, forskning, information till allmänheten, utbildning samt påverkan och stöd, och vidare till in situ-stöd till arter, populationer och deras livsmiljöer. De är ensamma om en stor, stabil publik av besökare, vilkas kunskap, förståelse, attityd, uppträdande och engagemang kan påverkas positivt och utnyttjas. De har en mycket betydelsefull resurs bestående av teknisk skicklighet och hängivna medarbetare. I takt med att livsmiljöer krymper och ”reservatpopulationer” växer, blir definitionen av vad som är en djurpark, en botanisk trädgård och ett reservat och vem som är reservatbaserad bevarandearbetare och vem som är fältarbetande bevarandearbetare oundvikligen allt suddigare. Djurparker, akvarier och botaniska trädgårdar har en möjlighet att etablera sig som modeller för "integrerat bevarande". Sättet för djurparker och akvarier att kollektivt åstadkomma detta är att gå via strategin. Andra organisationer, till exempel naturvårdsorganisationer och statliga departement, kan utnyttja strategin och den integrerade bevarandeinriktningen, vilket kommer att medföra fördelar för alla som sysslar med bevarande.	Box 4 Hur märker vi om djurparkers och akvariers naturvårdssinsatser bär frukt? KVALITATIVA MÅTT SOM TYDER PÅ FRAMGÅNGSRIKT GENOMFÖRANDE AV NATURVÅRD Allt säkrare artpopulationer i naturen. Ökande arealer/volymer med säkra, hållbara habitat. Bättre kunskap och tillämpning av artbiologi, ekologi och naturvårds-vetenskap. Större politisk medvetenhet om miljöfrågor med ett bättre, miljövänligt beslutsfattande och starkare prioritering av naturvården. Ökad kapacitet i habitatområden genom utbildning, uppfostran och allmän medvetenhet.
	Box 5 Definition av bevarande Bevarande är säkrandet på lång sikt av artpopulationer i naturliga ekosystem och habitat, varhelst detta är möjligt. Även om definitionerna av bevarande är många och olika, är det viktigt att ha en gemensam och rättfram definition, som alla förstår och använder. De understrukna orden ”naturliga ekosystem och habitat” anger att ingen hedervärd ansträngning, hur stor den än må vara, på sikt är av värde, om den inte leder till att djur och växter överlever i naturen. Dessutom måste dessa vilda populationer kunna utvecklas och växa. Härav följer att vi måste fortsätta att kontinuerligt bedöma och granska hur framgångsrika bevarandeprogram som stöds av djurparker och akvarier är.










Kanske viktigast är att djurparker och akvarier inte bara har möjlighet att bli modeller för integrerat bevarande, utan att de faktiskt måste bli det. De måste förändras för att vara till nytta, för att vara proaktiva och för att vara radikala i sin approach. Världen omkring oss har under de senaste tio åren förändrats oändligt mycket, och det måste även djurparker och akvarier och deras personal göra. De kan vara naturvårdare, lärare, vetenskapsmän och kraftfulla redskap för politisk förändring, om de bara vill. De har därför ett val – att skaffa sig en ny identitet och inriktning eller att lämnas på efterkälken av bevaranderörelsen. WZACS ger djurparker och akvarier den karta, med vars hjälp man kan påbörja denna resa. Även om vissa har kommit längre längs vägen än andra, är det tid för dem alla att börja springa i stället för att gå (Box 6).	Box 6 Roller och funktioner som kännetecknar ett framtida ideal för alla djurparker och akvarier Allt mer betrakta bevarandet i det vilda som primärt mål och fokus. Använda de unika resurser man har för att främja forskning både in och ex situ . Utveckla unika undervisningsprogram, som lär ut proaktiva miljöhänsyn lokalt och globalt. Utveckla innovativa sätt att visa djuren för att väcka intresse hos och inspirera besökarna, samtidigt som man hela tiden granskar och förbättrar villkoren för djuren i fångenskap. Utnyttja den kollektiva kraften hos globala eller regionala samman-slutningar för att informera och påverka till politisk förändring, när det gäller miljön. Driva djurparker med högsta etiska affärsstandard för att möjliggöra insamlande av medel för bevarande-åtgärder. Alltid försvara djurparkers roll inför allmänheten, direkt ta upp stridsfrågor och hålla fast vid genomförandet av bevarandeuppdraget. Öka samarbetet mellan institutioner för att förbättra användningen av begränsade resurser och agera globalt. Införa och använda nya tekniska framsteg för att förbättra kommunikation, forskning och undervisning. Främja organisatoriska strukturer som bygger på styrka på alla nivåer och införa teamarbete. Bedöma, rekrytera, ytterligare utbilda och engagera personal på alla nivåer.


Pongoland i Leipzigs djurpark kombinerar inte bara en forskningsanläggning med modern exponering av schimpanser ( Pan troglodytes verus ) och andra apor, utan kopplar också samman hållandet och uppfödningen av schimpanserna ex situ med de naturvårdsinsatser som görs in situ av Wild Chimpanzee Foundation (WCF) på Elfenbenskusten. Via ett långsiktigt samarbetskontrakt garanterar denna djurpark finansiellt stöd till naturvårdsprojekt i Tai National Park. Speciella projekt syftar till att skapa medvetenhet hos lokalbefolkningen om läget för schimpanserna, som nu har blivit en starkt hotad art. Via underhållning lär sig besökarna på Leipzigs djurpark om samarbetsprojekten med WCF. På liknande sätt får byborna inom schimpansernas område information om bevarandeaktiviteterna på Leipzigs djurpark och forskningen i Pongoland. WAZA-projekt nr 04020. Foton: Peter Dollinger, WAZA, och Christophe Boesch, Wild Chimpanzee Foundation



	Tillbaka till innehållsförteckningen

Kapitel 1

Integrering av bevarandearbetet

Sammanfattning Detta kapitel förklarar varför och hur alla djurparker och akvarier måste vara direkt knutna till bevarandeprogram i det vilda, och varför och hur de måste integrera sitt bevarandearbete med sin egen organisations aktiviteter, internt och externt. Intern integrerad bevarandeverksamhet är det som har samband med det sätt på vilket en djurpark eller ett akvarium är organiserat och handlar i sin dagliga kontakt med besökare. Externa integrerade aktiviteter är de som en organisation genomför utanför sitt område. Både interna och externa aktiviteter diskuteras och listas, och grundläggande strategier föreslås. Tonvikten ligger hela tiden på samarbete, samordning och kommunikation.
Vision Huvudmålet för djurparker och akvarier skall vara att integrera alla aspekter av sitt arbete med bevarandeverksamhet. De grundläggande elementen i varje organisations kultur skall vara de värden som ligger i hållbarhet och bevarande samt socialt ansvar och ansvar för miljön. Dessa värden skall genomsyra alla arbetsområden och omfattas och främjas av alla som arbetar inom WAZAs nätverk.
1.1 Inledning På djurparker och akvarier insåg man redan i början av 1900-talet sin potential som en positiv och inflytelserik kraft för att skydda det vilda och tog på 1960-talet i ökande grad med bevarande som en viktig del i sitt totala uppdrag. Över hela världen finns det djurparker och akvarier, särskilt de som ingår i WAZA, som spelar en kraftfull roll i skyddet av den biologiska mångfalden, och de strävar efter att på olika sätt maximera sitt bidrag till det globala bevarandet. Aspirationen för världens djurparks- och akvariesamfund är nu att alla medlemmar skall vara direkt knutna till bevarandeprogram i naturen, och att det skall synas att de är engagerade i dessa. Ingen enskild djurpark eller enskilt akvarium kan på ett meningsfullt sätt bidra till bevarandet utan att integrera detta i sin organisations kultur. Integrerat bevarande måste vara dess klart uttalade mål. Ett integrerat bevarande åstadkoms effektivast, när all verksamhet i en djurpark eller ett akvarium är sammankopplad konceptmässigt och är både externt och internt strategisk samordnad med huvudmålet att skydda hotade arter och vidmakthålla friska ekosystem. Processerna för koordination, samarbete och kommunikation måste bli enkla och rutinmässiga.	En integrerad naturvård innefattar sålunda en uppsättning interna processer, med vars hjälp en djurpark försöker hantera alla sina aktiviteter och relationer till stöd för specifika och väldefinierade bevarandeprogram. Ett integrerat bevarande kan också tjäna som en flagga, under vilken bevarandeprogram kan förmedlas till besökare, supportrar, media och allmänhet. Integrerat bevarande varierar i olika delar av världen på grund av kulturella och sociala faktorer och vardagslivets realiteter. Djurparker som ligger inom områden med stor biologisk mångfald investerar ofta mycket av sin tid, sin energi och sina finansiella resurser på att ge behandling till och tillhandahålla områden för individuella, tidigare frilevande, vilda djur. Det gäller bland annat de djur som kommer i konflikt med människor i städer och byar, de som beslagtagits från illegala handlare, vilda djur som hållits som sällskapsdjur men blivit till besvär för sina ägare eller de som fallit offer för naturkatastrofer, till exempel översvämningar, bränder eller jordbävningar samt de som gått vilse, irrar omkring eller blivit stulna. Dessa djurparker är ofta djupt engagerade i djurskyddsfrågor, och det kan påverka det sätt på vilket institutionen deltar i eller till och med tolkar begreppet integrerad naturvård.

Djurparker och akvarier runt om i världen kan bedriva naturvård i fält både i sitt eget land och utomlands. Många djurparker i Europa och Nordamerika gör många av sina bevarandeinsatser utomlands, särskilt i länder med stor biologisk mångfald, men arbetar också i sin egen region. Djurparker och akvarier i Australasien, ett område som inrymmer några ”hotspots” för endemiska arter, styr kollektivt över mer naturvårdsresurser till projekt inom regionen än till sådana utanför denna. Många djurparker och akvarier i områden med stor biologisk mångfald, till exempel Central- och Sydamerika, Afrika och Syd- och Ostasien försöker fortfarande hitta sin egen roll inom den integrerade naturvården. Dessa institutioner har ofta påtagligt mycket större besökarantal än djurparker på andra håll, och det kan lägga beslag på mycket av personalens arbete och energi. Sådana djurparker är emellertid idealiskt belägna för att undervisa ett stort antal människor om det egna landets problem och möjligheter, när det gäller naturvård. Begreppet integrerat bevarande kan alltså betyda olika saker på olika ställen.	Det finns alltid en tänkbar konkurrens om resurser mellan en djurparks intäktsskapande verksamhet och dess önskemål och behov, när det gäller bevarande. En djurpark eller ett akvarium, som är ekonomiskt framgångsrikt, kommer alltid att kunna avdela eller skaffa fram mer pengar till bevarandet än en djurpark, som kämpar för att klara av sina åtaganden gentemot egna djur, personal och besökare. Alla djurparker och akvarier kan emellertid hitta meningsfulla sätt att bidra till bevarandet, hur små de än är och hur lite överskott de än ger. Ytterst förväntar vi oss egentligen att bevarandeuppgiften för djurparker och akvarier kommer att bli så starkt kopplad till anläggningens framgångar att ett gott bevarandearbete kommer att förstärka budgeten snarare än skapa konkurrens. World Zoo and Aquarium Conservation Strategy (WZACS) betonar att dokumentet och detta kapitel gäller alla djurparker och akvarier, rika såväl som fattiga, oavsett storlek och administrativa förhållanden och i vilket land eller vilken kultur de hör hemma.
1.2 Intern och extern integrerad naturvård Integrerad naturvård omfattar två distinkta men besläktade uppsättningar av aktiviteter, interna och externa. Interna aktiviteter är de som har att göra med hur en anläggning organiserar sig och hur den agerar, när det gäller vardagliga aktiviteter inriktade på besökare. Externa aktiviteter är de som en anläggning bedriver utanför sitt eget område. *Intern integrerad naturvård* De flesta djurparker och akvarier runt om i världen genomför redan många aktiviteter, som skulle kunna beskrivas som inslag i en intern integrerad naturvård. Vissa av dem listas nedan. Alla djurparker och akvarier tar hand om och visar djur på avgränsade ytor. Ibland bygger de grupper av inhägnader, som ofta är sammankopplade av ett biologiskt eller bevaranderelaterat tema. Detta kan ha sin utgångspunkt i habitat, geografiskt läge eller ekosystem. I vissa fall innehåller inhägnaden flera olika arter, både växter och djur. Djurparker och akvarier fungerar som rekreationsställen för familjer, olika grupper i samhället och individer över hela världen. I många delar av denna utgör de ett av de viktigaste utomhusnöjen som är både säkra och som man har råd med. Med diagram och andra sätt att tolka och engagera, till exempel föredrag av djurskötare, utfodring och uppvisningar av djurens naturliga beteenden kan de förklara djurens biologi och beteende i fångenskap, inklusive fortplantning, sociala beteenden och populationsekologi. På vissa djurparker berättar man också om de livsmiljöer där djuren återfinns, de hot som arterna ställs inför i naturen och vad djurparker gör för att bidra till bevarandet. Många djurparker har undervisningsavdelningar för både formella och informella undervisningsprocesser, även om undervisningen i vissa delar av världen genomförs av personal, som har andra uppgifter eller till och med lokala, icke-statliga organisationer.	För att attrahera besökare marknadsför djurparker sig för allmänheten med många metoder, bland annat annonsering, public relationåtgärder och muntliga kontakter. I vissa länder är emellertid marknadsföring knappast nödvändig, och det kan ibland till och med vara nödvändigt att överväga en begränsning av antalet besökare. Med hjälp av en strategi för integrerat bevarande skall djurparker och akvarier i framtiden också: införa en verkligt hållbar inställning till sin egen underhålls- och byggverksamhet genom att, varhelst detta är möjligt, använda byggmaterial från hållbara källor eller återbruksmaterial med låg energikonsumtion, minimera energikonsumtionen genom att använda isolering och passiva uppvärmningssystem och själva generera sin energi genom att utnyttja metoder som sol- och vindkraft, förklara alla dessa ”gröna” initiativ för sina besökare, skapa tydliga länkar mellan alla sina viktigaste utställningar och fältprojekt för bevarande, så att besökarna lär sig om bevarandestatus för de djur de tittar på, engagera besökare och den stora allmänheten i debatter om de större frågor som hotar arter i naturen och försöka inspirera dem och på så sätt förvissa sig om deras stöd, försöka knyta butiker och serveringar till bevarandeprogram – genom att till exempel sälja hemslöjd från de områden där man bedriver bevarandearbete och använda intäkterna till nytta för lokalbefolkningen i området, informera besökare om det naturvårdsarbete djurparken eller akvariet bedriver och även det som andra anläggningar, naturvårdsorganisationer och statliga myndigheter står för och göra en bredare publik medveten om naturvårdsfrågor genom marknadsföringsåtgärder, till exempel PR-aktiviteter, internet och annonsering, och man bör inte underskatta internet som ett redskap för att uppnå ökad medvetenhet och skapa consensus i naturvårdsfrågor.

*Extern integrerad naturvård* WZACS betonar att den moderna, komplexa bevarandevärlden har många agendor och många aktörer. Ingen enskild organisation, det må röra sig om en djurpark, ett akvarium, en ideell naturvårdsorganisation eller en utvecklingsorganisation, bör agera på egen hand. Bevarande bör bedrivas i samarbete mellan alla ”intressegruppsaktörer” mot samma mål och utan konkurrens och exploatering . Bevarandearbetande djurparker och akvarier måste samarbeta proaktivt med inrättningar för mänsklig utveckling, nationella och internationella naturvårdsorgan samt statliga och lokala myndigheter för att garantera långsiktigt hållbara lösningar. Mycket av tidigare naturvård tog inte tillräcklig hänsyn till en bredare agenda. Särskilt gällde detta mänsklig utveckling, och detta är fortfarande ett stort bekymmer. Till skillnad från många naturvårdsorganisationer, som inte är synliga för allmänheten, har djurparker och akvarier unika tillfällen att introducera sina besökare till en större värld och att förklara den internationella naturvårdens problem, eftersom de är populära besöksattraktioner. De kan kraftigt öka besökarnas medvetenhet om naturvårdsangelägenheter, både problem och lösningar, genom att integrera sitt eget arbete med det som görs av andra naturvårdsorgan. Genom att visa upp denna integration blir de ett ”skyltfönster”. De kan också fungera som noder i integrerade nätverk för naturvårds- och utvecklingsorganisationer genom att tillhandahålla centrala resurser såsom mötes- och utbildningslokaler. Många djurparker och akvarier tar redan hand om arter som ett led i samordnade nationella, regionala eller internationella uppfödningprogram i samverkan med andra djurparker och uppfödningsanläggningar. Sättet att delta i sådana program varierar mellan olika delar av världen. Vissa regioner har väl etablerade program, medan andra precis håller på att dra igång denna typ av arbete. Genom att införa en strategi för integrerat bevarande kommer djurparker och akvarier också att:	uppnå sina bevarandemål i fält genom att bilda strategiska allianser med andra organisationer, som också arbetar lokalt i den region som hyser deras fältprojekt, vilket gäller statliga och icke-statliga organisationer för bevarande, samhällsfrågor, undervisning och utveckling, där det är möjligt skaffa fram medel till stöd för projekt och program i fält, som besökare, privatpersoner, sammanslutningar, välgörenhetsstiftelser och andra källor bedriver, där det är möjligt samordna eller delta i sina egna fältbaserade bevarandeprojekt, oavsett om dessa är praktiska (tekniskt bistånd), undervisningsmässiga (kapacitetsutveckling och samhällsengagemang) eller innefattar vetenskaplig forskning, arbeta med uppfödning och djurskyddsanläggningar inom området för sina fältprojekt för bevarande, till exempel andra lokala djurparker, uppfödningsanläggningar eller reservat, genomföra eller stödja relevant vetenskaplig forskning, både i fält och på djurparker. Dylik forskning bör direkt bidra till skyddet av den vilda naturen, helst skyddet av habitat och arter som minskar i antal, delta i den verksamhet som bedrivs av Species Survival Commission under IUCN, bland annat temagrupper såsom Conservation Breeding Specialist Group, Re-introduction Specialist Group och Veterinary Specialist Group och engagera sig i och stimulera politisk debatt med sina egna myndigheter och andra.
1.3 Slutsats Integrerat bevarande såsom det beskrivits här ovan är inte lätt att genomföra. Många djurparker och akvarier har emellertid påbörjat processen, och framgången härmed blir alltmer påtaglig.
Rekommendationer Institutionerna uppmanas följa en strategi för integrerat bevarande och sträva efter att använda alla sina finansiella och mänskliga resurser omsorgsfullt och intelligent med ett maximalt sammanhållet och strategiskt tänkande inom sina egna organisationer och maximalt samarbete med andra. Detta kommer att ge den största hållbara naturvårdseffekten för hotade arter, deras livsmiljö och deras mänskliga grannar.
	Tillbaka till innehållsförteckningen

Kapitel 2

Skydd av
vilda populationer

Sammanfattning

I detta kapitel presenteras en vision av djurparker och akvarier som verktyg för ett världsomspännande bevarande. Vi går också i detalj igenom hur detta kan genomföras. Utifrån ett ramverk grundat på Konventionen om biologisk mångfald och FNs Millennium Development Goals översätts policyn till bevarandeåtgärder genom deltagande i regionala, nationella och lokala handlingsplaner för biologisk mångfald (Biodiversity Action Plans) och program för arters återhämtning (Species Recovery Programmes). Detta garanterar att djurparks- och akvariebaserade aktiviteter blir integrerade i stället för isolerade aktiviteter. Dessa institutioner engagerar sig aktivt i naturvård genom diagnos, problemlösning och läkande insatser med tyngdpunkt på hållbara långsiktiga undersökningar och program. Till exempel har djurparks- och akvarieveterinärer specialiserade på vilda djur i kraft av sin arbetsplats unika möjlgheter att bidra till forskningen om nya sjukdomar och att arbeta med gränssnittet mellan vilda och tama djur och mellan människor och djur (till exempel inom den ekoturism som inriktas på de stora aporna). Det vildas hälsa är också en integrerad del av återinförande- och förflyttningsprogram, som alltmer kan komma att bli nödvändiga för att klara av fragmentering av habitat och konflikter mellan människa och vilda djur. Alla dessa aktiviteter kommer att effektivast kunna genomföras av fältenheter bestående av bevarandeexperter. Djurparker och akvarier utvecklas som utbildningscentra för dessa experter och bygger då också upp den lokala bevarandekapaciteten. De är också centra med spetskompetens, när det gäller djurskydd, avel, hantering av små populationer och vilthälsovård och använder sina anläggningar för att dra till sig och vidmakthålla den lokala viltstammen. Dessutom utgör de 600 miljoner personer som årligen lockas till djurparker och akvarier en viktig resurs, som kan utnyttjas för finansiering av bevarande i fält. Sammanfattningsvis har djurparker och akvarier en idealisk placering för att kunna bidra till bevarande i vildmarken, i sina egna och andra länder, genom insats av sin kunskap, sina färdigheter och sina resurser. Utvecklingen av detta bidrag måste vara en huvudinriktning.

Vision

Djurparker och akvarier kommer att lämna ytterligare bidrag till bevarande i vildmarken genom att tillföra kunskap, färdigheter och resurser genom initiativ inom uppfödning, förflyttning och återinförande, vilthälsa, forskning, utbildning, undervisning och finansiering av fältaktiviteter. Djurparker och akvarier kommer att bli ett viktigt verktyg för en världsomspännande naturvård genom att anställa eller stödja fältarbetare, som är aktiva inom skyddet av vilda djur och deras livsmiljöer.

2.1 Inledning

Den moraliska plikten för djurparker och akvarier att ge ett direkt bidrag till naturvården i fält och att bli ett bättre redskap för naturvård internationellt är inget nytt mål. Det har emellertid på senare tid vunnit i styrka, i takt med att människor har gått från att vilja se djur på djurparker och lära sig saker om dem till att också vilja göra något åt deras skydd i fält. Nu är det rätt tid att gå ännu längre i riktning mot en samlad naturvårdsverksamhet, och för djurparker och akvarier att utvidga sitt stöd för bevarandearbetet i fält och utveckla motsvarande ackrediteringssystem.

Det är viktigt att från början inse att djurparker och akvarier har olika kapacitet. I detta kapitel drar vi upp riktlinjer för vad de kan uppnå, ensamma eller i allianser. Det rör sig inte om några tvingande krav, och olika institutioner kommer att engagera sig i olika aktiviteter. Stöd för bevarandearbete i fält kan ges som direkta åtgärder för att förbättra livsmiljöer och inrikta sig på antalet individer av en viss art, eller indirekta sådana, till exempel undervisning, äskande av medel och forskning, som skall vägleda policy och praxis. Detta behandlas fullständigare i andra kapitel men nämns också i korthet här nedan.

2.2 Internationella sammanhang

I de inledande avsnitten av 1993 års World Zoo Conservation Strategy (WZCS) angavs den World Conservation Strategy som IUCN publicerade 1980 som ett viktigt ramverk vid granskningen av bevarandeaktiviteter. Policyläget förändrades emellertid, när Konventionen om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) antogs vid Earth Summit i Rio de Janeiro 1992. Djurparks- och akvarievärlden måste nu överväga sina förslag och insatser på bevarandet i ljuset av denna i stället för att utveckla djurparksbaserade initiativ, som är åtskilda från huvudfåran i bevarandeinsatserna.

Över 180 länder skrev under CBD (www.biodiv.org), som är juridiskt bindande och har tre syften: bevarande av biologisk mångfald, hållbart bruk av komponenterna i den biologiska mångfalden och en rättvis och jämlik fördelning av de nyttigheter som härrör ur användningen av genetiska resurser (se även Box 3). En viktig punkt att hålla i minnet i detta internationella sammanhang är att CBD skiljer mellan ”bevarandet” och ”hållbart bruk”, som är två olika mål i konventionen, till skillnad från i World Conservation Strategy, där ”hållbart bruk” uppfattades som en ingrediens i bevarandet.

CBD är den övergripande konventionen när det gäller naturvård, men det finns ett antal kompletterande konventioner:

1971 års Ramsar Convention on Wetlands (www.ramsar.org) (Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar), 1972 års World Heritage Convention (www.unesco.org/whc) (Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv), 1973 års Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora (www.cites.org) (Konvention för reglering av handel med vissa utrotningshotade vilda djur och växter) samt 1979 års Convention on Migratory Species (www.cms.int) (Konvention om skydd av flyttande vilda djur). Dessa är också viktiga som vägledning i policyfrågor inom bevarandet.

Steget från policy till förändringar på marken tas med hjälp av olika handlingsplaner, särskilt regionala, nationella och lokala Biodiversity Action Plans (BAPs, Handlingsplaner avseende biologisk mångfald), som på nationell nivå krävs i CBD. Djurparker och akvarier kan inrikta sitt bevarande på prioriteringar i BAP och därigenom bidra till bredare processer och samarbete med ett vidare spektrum av partners än de som skapas enbart bland djurparkerna. På de punkter där BAPs är vaga eller inte alls existerar kan djurparker och akvarier tillföra information, idéer och personal för att formulera och genomföra effektiva BAP.

2.3 Utveckling

Förutom att överväga det spektrum av bevarandeåtgärder som föreligger, från global till lokal nivå, måste man på djurparker och akvarier vara medveten om att uppnåendet av effektivt bevarande och hållbart bruk troligen blir bestående, endast om programmen implementeras i samklang med lokala kulturer, livsstilar och utvecklingsbehov. I stora drag ger FNs Millennium Development Goals (www.undp.org/mdg) en användbar ram, när man skall nalkas denna fråga. Merparten av syften och mål fokuserar på ett minskande av fattigdom och hunger och förbättring av hälsa och undervisning, men det finns också ett mål som gäller miljömässig hållbarhet. Dess mål är att ”ha vänt förlusten av miljöresurser” år 2015. Det är viktigt att detta mål inte glöms bort, och att det integreras i uppnåendet av de andra utvecklingsmålen.

Överbryggandet av agendorna för bevarande och utveckling är ett stort steg att ta, men om det kan göras, har djurparker och akvarier ett tillfälle att dra nytta av eller åtminstone påverka stora mängder offentlig utvecklingshjälp (ofta kallad ‘aid'). Box 2.1 tar upp två exempel, ett på policynivå och ett från fältet, som visar hur detta kan göras. Andra bevarandeinitiativ som stöds av djurparker och akvarier har anammat gemensamma metoder att hantera det vilda i ett försök att se till att dessa ”intressegruppsföretag” inte får betala orimligt för det goda i internationellt bevarande. Där det finns en stark social sammanhållning och en kapacitet för samverkanslösningar avseende ledningen av bevarandet, kan denna policy vara effektiv och långsiktig.

2.4 Reintroduktioner och förflyttningar

De första förslagen från djurparker om skydd av vilda populationer gällde uppfödning och reintroduktion. De byggde på framgångarna med uppfödningen av den amerikanska bisonoxen, Bison bison, och den europeiska visenten, Bison bonasus, i nordamerikanska och europeiska djurparker och naturparker. Djurparker och akvarier kan fungera som ”arker”, i vilka noggrant skötta djurpopulationer föds upp. Deras avkomma sätts sedan ut i naturen.

Under lämpliga omständigheter kan djurparker tillhandahålla det som krävs av djur, färdigheter och kunskap för att bedriva uppfödning: identifiering av föräldradjur (vid behov genom genetisk analys), inrättande av lämpliga sociala enheter för framgångsrik uppfödning, tillgodoseende av beteendebehov samt fastställande av kost- och hälsostandarder. Genom att kombinera dessa aspekter på djurhållning, genomföra träning och acklimatisering före utsläpp och bedriva forskning för att förbättra uppfödningen och ett framgångsrikt återutsättande kan lämpliga djur tillhandahållas för reintroducering i naturen. (Se även Kapitel 9.)

Den tidiga och spektakulära framgången med återutsättningsprogrammen för den arabiska oryxen, Oryx leucoryx, i Oman och Saudiarabien, visade att djur uppfödda på djurpark kan släppas ut i lämpliga vilda områden, vid lämplig tidpunkt och med lämpliga metoder, för att bygga upp populationer i naturen. Efter hand utvecklades internationella standarder för de bästa rutinerna i reintroduktionsprojekt (www.iucn.org/themes/ssc/pubs/policy/reinte.htm).

Den enkla logiken i detta strider emellertid mot den komplexa verkligheten i fält, och många försök att reintroducera arter i naturen haft begränsad framgång och/eller varit extremt kostsamma. Vissa av de uppenbara begränsningarna har att göra med att djuren måste klara av farorna i naturen. Bra exempel är uttalad predation riktad mot reintroducerade lejontamariner, Leontopithecus rosalia, och varianter av arten Varecia variegata . Ännu mer komplexa problem uppstår när djurparksuppfödda schimpanser ( Pan troglodytes), som förlorat sin rädsla för människan släpps ut och hamnar i konflikt med lokalbefolkningen – även om 17 schimpanser släpptes fria i Rubondo Island National Park i Tanzania under åren 1966–69 och sedan ökade till ca 50 individer.

Djurparker och akvarier bör även forska om bättre metoder för reintroducering. Nya faktorer som ökar utrotningen kan dyka upp i senare skeden, trots att de tidigare inte förelegat eller behövt motverkas. Till exempel förändrades de tidigare framgångarna med utsättningsprogrammet för den arabiska oryxen i Oman drastiskt av uppmuntran utifrån att fånga in djur för uppbyggande av besättningar på andra platser. Detta kunde inte ha förutsetts. Reintroduktionsprojekt handlar inte bara om de djur som reintroduceras utan i många fall om en kombination av ekologiska, sociala, ekonomiska och politiska aspekter, som alla måste tas i beaktande, och det under en mycket lång tidsrymd. Om man inte tar hänsyn till socioekonomiska aspekter och integrerar en flexibel ledning i ett projekt, kan resultatet på lång sikt bli frustration och misslyckande.

Att släppa ut djur för att minska övertaligheten på en djurpark eller av påstådda djurskyddsskäl ökar sannolikt sjukdomsriskerna och leder till beteende- och miljöproblem bland redan befintliga djur och växter samt andra faror för både människor och djur snarare än att vara till nytta för ett framgångsrikt skydd av vilda populationer. Sådana utsläpp bör begränsas till situationer, då man med stöd av adekvata forskningsinsatser och försiktighetsåtgärder är säker på att det inte innebär någon nackdel för de existerande vilda populationerna eller ekosystemen. Man måste också vara noggrann med övervakning efter utsläppet för att skaffa korrekta vetenskapliga data, som kan påverka framtida utsläppsförsök.

En viktig aktivitet som utnyttjar ett antal kompetenser från reintroduktionsprogrammen är förflyttningen av vilda djur. Detta kan till exempel göras för att minska konflikterna mellan människan och det vilda, när vilda djur dödar boskap eller människor (t ex tigrar, Panthera tigris, i Malaysia) eller förstör egendom (t ex afrikanska elefanter, Loxodonta africana, i Zimbabwe eller Botswana). Allt eftersom habitatfragmentering blir alltmer uttalad och klimatförändringar flyttar livsmiljöernas gränser och ändrar deras kvalitet, är det sannolikt att förflyttningar blir ett allt viktigare redskap för bevarandet. Färdigheterna och kunskaperna hos utbildade och erfarna experter på djurparker och akvarier, liksom hos andra djurhållningsexperter, behövs för att vägleda naturvårds-myndigheter i sådana förflyttningsinsatser. Det behöver knappast påpekas att dessa olika insatser inte gör mycket nytta för populationer i naturen, om inte kompetens och resurser för att vidmakthålla och vårda vilda populationer finns.

Alla program för reintroduktion och förflyttning kräver långsiktigt stöd av forskning, tid, hängivenhet och pengar.

Box 2.1

Överbryggande av agendor för bevarande och utveckling

EAZA Bushmeat Campaign
År 2000 lanserade European Association of Zoos and Aquaria (EAZA) sin så kallade Bushmeat Campaign. Denna insats för att väcka allmänhetens medvetande och skaffa fram medel innefattade en kampanj med namnlistor, som undertecknades av 1,9 miljoner besökare på europeiska djurparker. Namnlistorna innehöll en vädjan till Europeiska Unionen att öka insatserna för att skydda de stora aporna och andra stora däggdjur, som går förlorade på grund av handeln med kött från vilda djur. Resultatet härav är, när detta skrivs, en resolution från Europaparlamentet om att förbättra europeiska investeringar i hjälpinsatser, t ex transport, för att lösa problem med kötthandeln samt en vädjan om större europeiska satsningar på initiativ, som förbättrar hanteringen av denna kötthandel.

Royal Chitwan National Park
The Zoological Society of London, som finansieras av brittiska staten, och av Kadoorie Charitable Foundation Trust utvecklade ett projekt, som inriktades på byggande av fyra veterinärkliniker i buffertzonen runt Royal Chitwan National Park. Syftet var att förbättra de dåliga relationerna mellan parken och de lokala byarna genom att erbjuda veterinärvård till boskapsskötare som en kompensation för förlusten av betesmark i parken och för kostnaderna för boskap som dödats av tigrar (Panthera tigris) och leoparder (Panthera pardus). Efter fyra år hade många lokala djurhållare bytt ut sina sebu mot bättre raser, som var dyrare men gav fem gånger så mycket mjölk. De nya klinikerna och veterinärhjälpen hade minskat förlusterna av boskap, och betydelsefullt var att herdarna hade slutat släppa in dessa dyrare djur i parken, eftersom de inte ville riskera att de dog eller skadades. Detta minskade i sin tur illegalt betande och reducerade risken för att boskapssjukdomar skulle påverka gauren Bos gaurus och den vilda asiatiska buffeln Bubalus arnee. Ett tidigare långtidsprojekt gällande den indiska noshörningen Rhinoceros unicornis, som drevs av Wildlife Conservation Society, resulterade i en kraftig expansion av parkyta.

2.5 Det vildas hälsa

Djurparker och akvarier har ett stort antal veterinära experter, som arbetar med vilda djur. Dessa veterinärer kan aktivt bidra till bevarandet i fält och dessutom bygga upp en ”bank” av kompetens och vetenskapliga fakta, som kan vara till hjälp vid interventioner i naturen. Djurparker och akvarier ger också viktiga möjligheter för utbildning av viltveterinärer.

Veterinära aspekter på reintroduktionsinsatser innefattar behandling och bedömning av sjukdomar och bekämpning av parasiter och patogener på djurparker och andra anläggningar som avlar fram populationer, liksom kontroll av att det inte förekommer problem med sjukdomar, stress eller skador under förflyttning och utsläpp. Mellan dessa båda steg måste viltveterinärer dessutom genomföra hälsokontroller av djur, innan de reintroduceras, för att undvika oavsiktlig introduktion i vilda populationer av parasiter och patogener från avelscentra.

Viltets hälsa är också en viktig faktor i bevarandet av vilda populationer. Ett långvarigt problem med rinderpest beskrivs i Box 2.2. Nya och uppdykande sjukdomar håller på att bli en brådskande angelägenhet, representerad av den katastrofala minskning av amfibiepopulationer som under senare år registrerats på åtminstone fyra kontinenter och som beror på angrepp av en nyupptäckt svamp.

Andra hälsofrågor rörande det vilda måste också utredas. Till exempel visade forskning om den magnifika Stellers havsörn Haliaeetus pelagicus , ledd av Moskvas djurpark, hur blyhagel i kadaver ackumulerades i örnarna och orsakade deras död. The Wildlife Conservation Society i New York bedriver i Centralafrika forskning om ebolaviruset, då det finns indicier som tyder på att detta härjar bland låglandets gorilla- och schimpanspopulationer. På senare tid har den plötsliga och snabba minskningen av Asiens gampopulationer tillskrivits behandling med läkemedlet diklofenak av husdjur, särskilt boskap, vars kadaver är gamarnas huvudföda.

Kopplingen mellan hälsa hos människan och hos aporna kräver ännu mer detaljerade studier med tanke på utvecklingen inom ekoturismen. Denna utveckling syftar till att ge större värde åt viltresurser, som annars kan gå förlorade, men också till att låta turister komma riktigt nära djur som gorillor och schimpanser. Bergsgorillaturismen är ett utmärkt exempel på denna situation: det finns tecken som tyder på att sjukdomar hos människa kan spridas till vilda populationer av stora apor. Viltveterinärer spelar en nyckelroll, när de gäller att vägleda turistprojekt för att skydda vilda populationer av apor och andra arter mot dessa faror.

Box 2.2

Rinderpest

Ett tydligt exempel på en importerad sjukdom är rinderpest, som på 1840-talet kom till Afrika med smittad boskap. På 1890-talet hade den utrotat hovdjurspopulationer som utvecklats i Kenya utan resistens eller tolerans mot sjukdomen. De initiala dödssiffrorna uppgick till hundratusentals djur, och ruttnande kadaver stank under månader på de östafrikanska savannerna. Häri ingick Serengetis wildebeest Connochaetes taurinus, vars antal minskade till cirka 300000. Populationen kom upp i 1,5 miljoner djur först på 1960-talet, då rinderpest utrotats hos boskapen och som en följd därav hos de vilda idisslarna. Rinderpest i vilda populationer måste övervakas, så att utrotningsprogram kan inriktas mot riskområden, till exempel gränsen mellan Somalia och Kenya, där den starkt hotade Hirolaantilopen Damaliscus hunteri förekommer.

2.6 Fältenheter för naturvård

Reintroduktioner samt veterinär forskning om djurens hälsa i naturen och på djurparker är emellertid i sig otillräckliga, när det gäller att uppnå en långsiktigt naturvård. De blir framgångsrika endast under vissa omständigheter, ofta för att avhjälpa en desperat situation och med växlande och osäkert resultat. De är ofta mycket kostsamma. För att bli starka aktörer för naturvården i fält måste djurparker och akvarier skapa eller stödja fältenheter bestående av bevarandeexperter.

Det arbete som utförs av denna fältpersonal kan variera från mindre, orienterande undersökningar till långsiktiga studier. Små, välfokuserade undersökningar och forskningsprojekt kan vara mycket effektiva för att identifiera problem, påbörja ledningsprocesser och uppmuntra till policyförändringar. De måste emellertid kompletteras med långsiktig

forskning för att visa hur djur lever i naturen och vilka hot som riktas mot dem och deras habitat. Denna information blir vägledande för långsiktiga insatser från naturvårds- och bevarande-myndigheternas sida.

För att ta detta steg måste djurparker och akvarier satsa på rekrytering och utbildning och på att behålla sin bevarande-personal i fält. Det är också viktigt att dessa bevarandeexperter är förtrogna med sociala, ekonomiska och institutionella principer vid sidan om sin biologiska kunskap och erfarenhet. Man måste till fullo inse uppgiftens omfattning, eftersom ett långsiktigt bevarande kräver att viltvårdare och parkpersonal utbildas och utvecklas, att lokala samhällen uppmuntras att delta och att myndigheter och privata företag övertalas att ge sitt stöd. Allt detta kräver rekrytering av och stöd åt bevarandeexperter i de aktuella länderna.

2.7 Ekonomisk bas

För att påskynda denna förändring kan djurparker och akvarier slå samman sina resurser, särskilt ekonomiska sådana, för bevarandearbetet i fält, eftersom många kanske inte kan inrätta egna fältenheter för bearandearbetet. Djurparker och akvarier lockar över 600 miljoner besökare varje år (www.waza.org) och har ofta föreningar med medlemmar, som tillsammans räknar hundratusentals personer. Det representerar en stor sektor av samhället som är intresserad av bevarandearbete, och den utgör en viktig resurs för anskaffande av medel för bevarandearbetet i fält.

Spännvidden i de aktiviteter och andra sätt som djurparker och akvarier kan använda för att finansiera fältprojekt är enorm, liksom de summor man kan komma upp i. Till exempel visade en granskning under tre år (1997–2000) av brittiska och irländska djurparker att dessa satsade mer än 5 miljoner pund på bevarandearbete i fält. EAZA:s årliga naturvårdskampanjer (som inte gäller individuella projekt) har givit mer än 250000 euro varje år. Zoos Victoria (Australien) avsätter varje år cirka 300000 australiska dollar till fältprojekt. The Wildlife Conservation Society, med huvudkontor på Bronx Zoo i New York, lägger varje år omkring 32 miljoner dollar på bevarandeprojekt på fältet. Medel som influtit i form av

inträdesavgifter kan kompletteras med företagssponsring och fonder eller statliga anslag, som ytterligare ökar potentialen att få fram avsevärda summor till fältprojekt.

Hur mycket djurparker och akvarier lägger på bevarandearbetet i fält varierar kraftigt. Stora institutioner tillför avsevärda belopp, men grupper av djurparker har också samarbetat för att uppnå speciella mål. Till exempel bildade ett konsortium av 39 djurparker Madagascar Fauna Group (MFG - www.madagascarfaunagroup.org), som bekostar fältinsatser, inklusive undervisning och reintroduktion av lemurer. År 2003 gick mer än 120 EAZA-djurparker och australasiatiska, ryska och europeiska djurparker utanför EAZA samman för att skaffa fram medel till nio fältprojekt för tiger, understödda av 21 st Century Tiger.

Dessa aktiviteter för anskaffande av medel är öppna för djurparker av alla storlekar. De mindre kan bidra till större konsortier, så att tillräcklig totalfinansiering skapas för att faktiskt åstadkomma något. Det är ingen tvekan om att djurparker och akvarier, som man ser är aktivt engagerade i fältarbete, lockar till sig fler givare.

2.8 Djurparker och akvarier på hemmaplan

Betydelsen av djurparker som tillflyktsorter för stadens och landsbygdens vilt hamnar inte ofta på löpssedlarna, ändå kan djurparkerna inrikta sig på att förbättra livsmiljöerna för sällsynta arter, som inte tillhör parkens djur. Genom att plantera häckar, lämna kvar ”ogräs” och ruttnande ved åt insekterna, anlägga dammar, utfodra på viktiga tidpunkter och erbjuda skydd, t ex holkar åt fåglar och hasselmöss eller övernattningslådor åt fladdermöss, kan man underlätta för

många vilda djur. Vissa av dessa kan vara sällsynta lokalt eller i landet, till exempel gråsparv, Passer domesticus , på London Zoo och Muhlenbergs bäcksköldpadda, Clemmys muhlenbergi, på Baltimore Zoo.

Djurparker och akvarier bör dessutom göra sina besökare medvetna om de bevarandeåtgärder som vidtas för att få stöd och för att informera om det lokala vilda, både växter och djur.

2.9 Utbildning

För de djurparker och akvarier som planerar att stödja ett effektivt fältarbete och att öka sin egen förmåga att genomföra undersökningar och forskning samt att implementera bevarandestyrningen finns det ett behov av att utveckla ny ledningskompetens. Fältarbete bedrivs ofta långt från hemmaanläggningen, kanske i ett annat land, där det är nödvändigt att arbeta via statliga myndigheter, ofta på ett annat språk och med en annorlunda kultur och på platser där fältpersonalen har långt till närmaste kommunika-tionsmöjlighet.

Det finns ett ständigt behov av att utbilda personal från viltsektor, skogsnäring, nationalparker samt djurparker och akvarier i länder där resurserna för utbildning och undervisning är knappa, men där många sällsynta växter och djur förekommer. Djurparker och akvarier kan erbjuda idealiska

utbildningscentra för dessa yrkeskategorier, med kurser som är specialanpassade för att passa olika kandidater. Välkända exempel är bland andra Smithsonian Institution's Conservation and Research Center i Front Royal, Virginia, USA ( www.nationalzoo.si.edu/ConservationAndScience/CRC ) och Durrell Wildlife Conservation Trust's International Training Centre ( www.durrellwildlife.org ) i Trinity, Jersey. Många olika djur på platsen ger en viktig resurs för utbildning som ökar kompetensen, vilket i sin tur bidrar till uppbyggandet av ett världsomspännande nätverk av likasinnade experter. Nästa steg i denna kompetensökning innebär att djurparker och andra institutioner med erkända framgångar med sådan utbildning samarbetar nära med andra djurparker och akvarier, som har ekonomiska möjligheter och intresse att lära upp organisatörer och utbildare.

2.10 Utvärdering

Det finns fortfarande bara få publicerade studier som ger kvantitativa mått på effektiviteten i de bevarandeprojekt som stöds av djurparker och akvarier eller andra naturvårds-organisationer, och det finns ett behov av objektiva metoder att bedöma framgången för sådana projekt.

2.11 Slutsatser

Djurparker och akvarier har en idealisk position för att direkt bidra till bevarandearbete i fält, både i sitt eget och i andra länder. För det första har de en unik möjlighet att tillhandahålla kompetens och information inom områdena djurhållning, djurskydd, uppfödning, hantering av små populationer och vilthälsovård. För det andra kan de genomföra fältprojekt genom samarbete med lokala partner och med stödjande institutioner. Den unika kombinationen av kapacitet, expertis och information ger en viktig möjlighet för djurparker och akvarier att bidra till bevarandearbetet i fält.

Sammanfattningsvis kan djurparker och akvarier direkt genomföra åtgärder för att skydda vilda populationer genom:

lämplig uppfödning inom den egna uppsättningen djur, reintroduktions- och förflyttningsprogram samt rådgivning om beteende, foder och djurskyddsnormer,

råd i vilthälsofrågor och praktisk hjälp i fält,
finansiering,
inrättande av och/eller stöd till fältenheter för bevarandearbete,
undervisning via bevarandeprogram, bland annat vad gäller vilt i djurparkens närhet och
utbildningsprogram.

Dessa direkta naturvårdsåtgärder måste kompletteras och understödjas av indirekta insatser: forskning inom genetik, fysiologi, nutrition, beteende, beteendeekologi, djurskydd och fortplantning, anskaffande av medel för insatser i fält, undervisning och medvetandehöjning, samt policyarbete.

Rekommendationer

Alla djurparker och akvarier uppmanas att öka sina insatser för att stödja bevarandet i fält.

Det är lämpligt att djurparker och akvarier, uppmuntrade av WAZA och dess regionala och nationella sammanslutningar, inriktar sina förslag och insatser gällande bevarandearbete inom ramen för lokala, nationella eller regionala planer för bevarande av mångfalden och/eller liknande program för artrehabilitering. Där sådana inte initierats eller inte fungerar effektivt, bör de påbörjas, stödjas eller stärkas.

Djurparker och akvarier får inte arbeta oberoende av varandra inom reintroduktions- eller förflyttningsprogram. Istället bör de arbeta tillsammans med andra institutioner och alltid med relevanta statliga myndigheter, IUCN/SSC:s specialistgrupper och andra statliga och icke-statliga naturvårdsmyndigheter, särskilt dem i värdlandet, samt med relevanta, nationella eller regionala djurparks- och akvariesammanslutningar.

Vi rekommenderar varmt att djurparker och akvarier, där så är möjligt, rekryterar, utbildar och stödjer bevarandepersonal för arbete i fält. Vi applåderar också de djurparker och akvarier som har inrättat utbildningskurser för bevarandeexperter, och uppmuntrar andra institutioner att överväga inrättande av egna kurser eller erbjudande om hjälp till de kurser som redan pågår.

Nationella och regionala sammanslutningar och alla djurparker och akvarier, hur små eller stora de än må vara, bör aktivt delta i anskaffandet av medel för bevarandet i fält.

Djurparker och akvarier ökar värdet av sina anläggningar genom att erbjuda livsmiljöer för hotade inhemska arter.

Regionala och nationella djurparkssammanslutningar bör ägna tid och pengar åt att utveckla och införa metoder för bedömning av resultatet av de bidrag till medlemmarna lämnar till bevarandearbetet.

Tillbaka till innehållsförteckningen

Kapitel 3

Vetenskap och forskning

Sammanfattning

I detta kapitel presenteras en vision av djurparker och akvarier som seriösa, respekterade vetenskapliga institutioner, integrerade i forskningssamhället och sysselsatta med att fatta kloka vetenskapliga beslut om viltet. Vi hävdar att djurparker och akvarier tack vare sina levande samlingar har unika möjligheter att bidra till bevarandeinriktad forskning. Dessutom ger de ett forum, där forskare och besökare kan mötas, vilket ökar allmänhetens förståelse för forskningen, varigenom medvetenheten om forskningen och dess inverkan på bevarandet ökar. Djurparker och akvarier kan bedriva forskning för att gagna egna och andras syften, t ex genom samarbete med universitet. Sådan forskning kan vara biologisk grundforskning och tillämpad forskning, t ex om småpopulationers biologi, beteende, nutrition, reproduktionsbiologi, fältforskning om bevarandet, t ex beteendeekologi, habitatundersökningar, och forskning som inriktas på att utveckla andra roller, t ex undervisning av besökare, marknadsföring och utvärdering av utställningar. I kapitlet hävdas vidare att alla forskningsprojekt som bidrar till bevarandet bör registreras och denna information göras lätt tillgänglig för många. Databaser utvecklas för att hjälpa till med detta. Djurparker och akvarier kan utveckla sin forskningskapacitet genom att stödja särskild forskningspersonal, genom att utveckla samarbetet med universitet och genom att stödja regelbundet utkommande publikationer samt symposier och workshops för presentation av och diskussion om vetenskaplig forskning. En ökad tillgänglighet av resultat, för både det akademiska samhället och djurparker och akvarier, och gemensamma metoder och erfarenheter maximerar forskningsnyttan. Genom att uppmuntra tillträdet till sina djursamlingar och annat material kan djurparker och akvarier också hjälpa till att få fram framtidens forskare. Sammanfattningsvis finns det all anledning för djurparker och akvarier att utveckla sin vetenskapliga forskning för att skaffa information för beslutsfattande om de egna samlingarna och för att bidra till bevarandearbetet i fält.

Vision

Djurparker och akvarier är fullt och aktivt integrerade i forskningssamhället och i allmänhetens medvetenhet om och förståelse för vetenskapen, och det är de som seriösa, respekterade vetenskapliga institutioner, som lämnar viktiga bidrag till och fattar sunda, vetenskapligt grundade beslut om det vilda världen över.

3.1 Inledning

Världen står inför en bevarandekris, som är både påträngande och betydande. Vetenskaplig forskning är av vital betydelse för att hjälpa till att identifiera och möta de utmaningar som finns. För att bli effektivare i bevarandearbetet i fält måste vi prioritera forskning med klara och viktiga implikationer när det gäller att rädda populationer och habitat i naturen. Endast genom konsekvent genomförda forskningsprogram kan vi nå framgång, när det gäller att identifiera bevarandeproblem, prioritera insatser, genomföra bevarandeåtgärder och övervaka effekterna av våra insatser. Sedan publicerandet av World Zoo Conservation Strategy för lite mer än tio år sedan, har forskningen i djurparker och akvarier ökat i omfattning, kvalitet och betydelse. Trots denna ökning måste djurparker och akvarier göra ännu mer under de kommande tio åren.

vare sina levande samlingar kan djurparker och akvarier lämna ett unikt bidrag till bevarandeinriktad forskning. Inget annat nätverk av institutioner kan i en studieresurs tillhandahålla representativa populationer av så olika delar av världens vilt. Dessutom erbjuder djurparker och akvarier ett unikt forum, där forskare och allmänhet kan mötas och kommunicera, vilket ger en plattform för tolkning av forskningsresultat och förklaring av deras betydelse av bevarandearbetet.

Forskning är ett redskap, som kan hjälpa oss att förbättra alla aktiviteter – att lära av försök, av andras försök och av besläktade aktiviteter. Ett systematiskt genomförande av detta bör vara något som alla djurparkschefer har i sina tankar. Forskning skall inte betraktas som något som ligger utanför vardagsarbetet.

3.2 Forskningsområden

Det finns två huvudområden för forskning i djurparker och på akvarier: (1) forskning som syftar till kunskap som hjälper institutionen att uppnå sina mål och (2) forskning som i en djurpark bedrivs av andra för att de skall uppnå sina mål, som dock är förenliga med djurparkens. Till den första kategorin hör forskning om djurskötsel, besökarpreferenser, undervisnings- och tolkningsmetoder, bevarandemetoder etc. Valet beror i högre eller lägre grad på djurparkens specifika uppgift. Den andra kategorin omfattar hjälp till forskare från universitet och forskningsorganisationer med tillgång till och/eller material från vilda arter för jämförande analyser.

Det är omöjligt att beskriva all den forskning som bedrivs av djurparker och akvarier. Uppställningen i tabell 3.1 visar emellertid bredden och sambandet mellan de ämnen som bearbetas. Även om det förekommer överlappningar, kan vi dela in forskningen i följande kategorier:

grundforskning och tillämpad forskning inom biovetenskap, bland annat småpopulationers biologi, djurskydd, viltmedicin, fysiologi, nutrition, beteende, reproduktionsbiologi, genetik, evolution och taxonomi,
bevarandeforskning in situ, t ex forskning i fält om ekologi och livsmiljöer,
forskning inriktad på att beskriva och förbättra driften av djurparker och akvarier, till exempel forskning om undervisning av besökare, effektiviteten av utställningar och program, marknadsföring och snabbmeddelanden, medlemskap, utveckling och medelsanskaffning.

Alla forskningsprojekt i djurparker och på akvarier som kan bidra till naturvården måste identifieras och registreras. Via WAZA och regionala och nationella sammanslutningar bör denna information kontrolleras och göras tillgänglig för alla för att hjälpa berörda med att vidga synfältet för den egna forskningsverksamheten. Det finns visserligen för närvarande ingen systematisk, världsomspännade databas, men i box 3.1 finns exempel på en regional databas.

Förutom detta bör det globala djurparks- och akvariesamfundet bevaka nya forskningsområden, som kan ha tillämpningar på djurparker, akvarier och större bevarandeproblem.

Box 3.1

AZA:s datoriserade databas
om djurparksforskning

American Zoo and Aquarium Association (AZA) har byggt upp en datoriserad databas, kallad Annual Report on Conservation and Science (ARCS). Den är en utmärkt modell för en större databas som kan hjälpa till att spåra upp forskningsprojekt över hela världen. Databasen är sökbar via nyckelord, forskarnamn, ämne, land eller region, namn på AZA-institution, namn på bevarandeprogram, namn på samordnande institution (inklusive statliga myndigheter och icke-statliga organisationer, skolor eller universitet samt djurparker och akvarier, som inte är medlemmar) och typ av forskning eller datum.

Åren 2000–2001 rapporterade institutioner som är AZA-medlemmar att de deltog i fler än 2230 bevarandeprojekt ( 1390 in situ och 610 ex situ , 230 kombinerade) i 94 länder. Man publicerade 1450 böcker, tidskriftsartiklar, föredrag, affischer, examensarbeten och avhandlingar. Publikationerna är sökbara via nyckelord, författarnamn, typ av publikation, institutionsnamn och datum.

3.3 Prioritering

Forskningsresurser är ändliga och måste hanteras med försiktighet. Forskning med klara implikationer när det gäller att bevara arter, populationer och livsmiljöer i naturen skall prioriteras. Den process som avgör forskningsprioriteringen bör styras av vetskap om den unika styrka och de unika faciliteter som djurparker och akvarier kan erbjuda och av oberoende bedömningar av behovet av bevarandeinsatser.

Djurparker och akvarier bör engagera sig i nationella och globala bevarandenätverk genom att formalisera sina relationer till organisationer som har till uppgift att bedöma och bestämma naturvårdens prioriteringar och lösa besläktade problem. Detta kan vara organisationer

som statliga naturvårdsmyndigheter, specialistgrupper i IUCN - World Conservation Union och Species Survival Commission, särskilt Conservation Breeding Specialist Group, Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Flora and Fauna (CITES), Migratory Species Convention (CMS), universitet och forskningsinstitutioner samt väletablerade, bevarandeinriktade, icke-statliga organisationer.

Regionala och globala nätverk bör byggas upp eller stärkas för att översätta de rekommendationer som ges av de nämnda organisationerna till handlingsplaner för forskningen i djurparker och på akvarier. Dessa handlingsplaner bör fungera på global, regional och institutionsnivå och regelbundet utvärderas.

3.4 Databaser och resultatbanker

Databaser och banker för forskningsmaterial är mycket väsentliga. De ökar effektiviteten och ger värdefullt stöd åt forskare och djurskötare, som arbetar i djurparker och på akvarier och även till dem som arbetar i fält. Dessa resurser blir värdefullare genom mångas deltagande och stor tillgänglighet samt genom att där så är möjligt vara inbördes kompatibla.

Inom djurparkssamfundet gör man sig nu redo att skapa en kraftfull databas, som ger löften om att göra det möjligt för forskare i djurparker och på akvarier att komma åt data om praktiskt taget alla djur på cirka 600 anläggningar spridda över

sex kontinenter. I sin slutliga utformning kommer denna databas att innehålla all information om härstamning och medicinska data för alla djur i vår vård. Huvuddatabasen skall vara länkad till andra databaser, som avser ämnen som nutrition och beteende. Det kommer att göra den totala databasen, ett webb-baserat Zoological Information Management System (ISIS' nya ZIMS), till det enskilt kraftfullaste forskningsredskap vi har att tillgå (Box 3.2). Uppbyggandet av denna databas kommer att pågå under nästa årtionde. (Se även Kapitel 4.)

Box 3.2

ISIS och den globala databasen

International Species Information System (ISIS) bildades 1973. Det är nu ett internationellt, icke vinstgivande medlemsnätverk, som styrs av en internationell styrelse vald av medlemmarna. Nätverket omfattar 613 institutioner i 70 länder på sex kontinenter. Medlemmarna lagrar och delar standardiserad och detaljerad information om mer än 1,8 miljoner exemplar tillhörande 10000 taxa. Under de 30 år som ISIS existerat har det byggt upp en unik kunskapsbas och ett unikt arkiv. Det är en värdefull resurs för sund djurhållning, bevarandearbete och grundforskning. Det har vunnit trovärdighet hos internationella styrkonventioner såsom Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Flora and Fauna (CITES) och nationella lagstiftande myndigheter världen över.

Utvecklingen av nästa generations webbbaserade zoologiska informationssystem ZIMS påbörjades 2001. ISIS nya ZIMS kommer att bli det globala, omfattande, korrekta, webb-baserade zoologiska realtidsinformationssystem som många ISIS-medlemmar och andra ser som absolut nödvändigt. Det kommer att få ett unikt system för identitetsnummer, som djuren har under sin livstid och ett för många institutioner gemensamt djurregister (som ersätter separata register på varje institution). Det kommer att automatisera mycket av arbetet med insamling av data till stamböcker, spåra grupper, hjälpa akvarier, motsvara moderna veterinära och epidemiologiska krav och innehålla ett ”datavaruhus”, till vilket man lätt skall kunna ställa frågor om driften av djurparker och akvarier och om forskningsprojekt. ZIMS kommer att baseras på den första systematiska granskningen/uppdateringen av vårt samfunds zoologiska datastandarder på 30 år. När detta skrivs, finansieras ZIMS delvis genom bidrag från ISIS-medlemmar. ISIS Capital Campaign fortsätter. Databasen kommer till stor del eller helt att byggas upp av professionella programmerare.

3.5 Resursoptimering

Många djurparker och akvarier anställer nu professionella forskare. Vetenskapliga artiklar som gäller djurparker och akvarier publiceras regelbundet, och allt fler symposia om forskning i djurparker och på akvarier organiseras. Denna trend måste upprätthållas, stödjas och breddas, om djurparker och akvarier skall kunna förverkliga hela sin potential. Speciellt måste djurparker och akvarier lätt kunna få kontakt med experter inom ofta tillämpade discipliner. Idealiskt vore att dessa experter väl kände till hur djurparker och akvarier fungerar. Exempel på samarbetsprojekt finns i Box 3.3.

Djurparker och akvarier som har resurser därtill bör anställa forskare. Regionala och globala processer bör också inledas för att bygga upp en pool av experter inom viktiga forskningsdiscipliner. Dessa experter skall utgöra en integrerad del av djurparks- och akvariesamfundet i vidare bemärkelse och skall kunna fungera som rådgivare till detta. Det finns framför allt fem sätt att skapa denna pool på.

WAZA och regionala sammanslutningar kan bygga upp och understödja regionala och globala nätverk av forskare i djurparker och på akvarier genom att tillhandahålla effektiva, universellt tillgängliga resurser för kommunikation, diskussion och samarbete.

Djurparker, akvarier och/eller regionala sammanslutningar kan bygga upp strategiska partnerskap med lämpliga forskningsinstitutioner för att möjliggöra tillgång till expertråd och kompetenta forskare.
Grupper av djurparker eller akvarier kan samarbeta för att finansiera en eller flera speciella forskartjänster, som skall betjäna dessa institutioner och samverka med regionala och globala rådgivande nätverk.
Enskilda djurparker och akvarier kan utveckla egna forskningsspecialiteter och anställa forskningspersonal för att driva dessa framåt. Denna personal blir en del i regionala och globala nätverk för rådgivning.
Institutionerna kan, både enskilt och kollektivt, stödja och uppmuntra regelbundet utkommande publikationer, symposier och workshops, som presenterar och diskuterar bevarande-inriktad vetenskap och forskning.

Box 3.3

Samarbetssprojekt inom forskning

AZA och St. Louis Zoo

Wildlife Contraception Center (WCC) började år 1989 som American Zoo and Aquarium Association (AZA) Contraception Advisory Group. I takt med att födslobegränsningens roll i driften av uppfödningsprogram blev allt viktigare, utökade Advisory Group sina tjänster och antalet medlemmar. Sätet för Advisory Group's styrelse, St. Louis Zoo, har tillskjutit medel och resurser för dess verksamhet. År 2000 valde AZA St. Louis Zoo som säte för det nyligen grundade WCC. WCC sysselsätter forskare, veterinärer och djurskötare med expertkunskaper om födslobegränsning från forskning och djurskötsel.

Zoological Parks Board of New South Wales och Australian Registry of Wildlife Health

Detta register grundades år 1985 av dr Bill Hartley, som ville bygga upp en bank med information och material om friska och sjuka djur i naturen och i djurparker. Dr Hartley började sin verksamhet med registret med hjälp av ett effektivt loggboks- och kortregistersystem. S

KVALITATIVA MÅTT SOM TYDER PÅ FRAMGÅNGSRIKT GENOMFÖRANDE AV NATURVÅRD

Vision